TomGraf

S ställer frågan: "vad är det för datum?"

Hela min värld stannar upp. Jag inser att något inte stämmer. Min syster fyller år, det vet jag. Men det är något annat som händer idag.

"7 Januari" svarar jag. Inser snabbt vad som skett. Frågar mig själv vad i helvete jag göra i stockholm när jag borde vara hemma! Hur kunde jag glömma. Eller kanske till och med förtränga. Idag i fyra år har jag  vid nattetid alltid befunnit mig i Gruvan och ställt ut ljus till patrik, så att han vet att vi inte glömt honom. Att vi aldrig glömmer honom! Idag i fyra år har jag alltid gått en nattlig promenad och pratat och planerat livet. Då inser jag att det inte bara är Partrik som saknas idag. Det är så mycket mer än så. Något som faktiskt stått mig närmre. Något som fortfarande existerar men inte för mig. Det leder mig till frågan, hur något så sammansvettsat kan etsa isär. Det är hemskt och gör mig ledsen. Om ändå saker och ting kunde vara annorlunda.
idag för fyra år sedan hade jag min första sparring och fick riktigt mycket däng av Ditte. Det minns jag. Minns att jag åkte dit med en stor knut i magen, orsakad av vetskapen om patriks bortgång. Minns så väl när Fredrik berätta det för mig. Minns hur vi skojjat om olyckan, innan vi viste hur allvarligt det hade varit. Jag fattade aldrig riktigt vad som hade hänt. Jag bara gick vidare, med auto-pilot på. Det är ett av de starkaste minnen jag har. Ett minne som inte bara existerar som en bild. Känslor och reaktion är tydliga som om dom alldeles nyligen upplevts. Dagen efter var en mycket skum dag. Jag åkte till skolan trots tårar i ögonen. Jag trodde jag skulle orka. Jag slutade gråtandes på toaletten, liggandes på golvet.

Efter denna händelse har livet mest gått ut för.  Saker och ting blev aldrig som de hade varit. Vänskapsband blev starkare pga gemensam tragedi. Men inombords var jag inte den samma. Första förlusten är den största och ökar sårbarheten för följande förluster. Till slut låser man in sig och blockerar alla närmare relationer för att inte löpa risk för förlust. Man startar ett liv som eremit. Ett liv som i sig är en enda stor förlust.

På min gata där jag bor, där står det ett träd. Den har växt samman med en gatulykta. Om nätterna när allt är mörkt runt trädet så lyser denna lampa upp trädens närliggande grenar och blad till något som jag finner så vackert att jag drömmer bort, till en annan paralell. Så många nätter jag gått förbi dess plats och varit berusad. Var gång jag har jag stannat upp, sträckt min nacke bakåt och kollat upp bland grenarna. Grenarna som lyses upp av lyktans sken och omslutas av nattens mörker och hat, bildar en helt egen värld. En värld skyddad av omvärlden, ett kryphål där saker och ting bara är. Inget krävs och inget görs. Man bara är. Varenda gång har jag önskat, innerligt önskat att stanna upp för evigt, att få bli del av dess oendlighet och egna värld.
Idag har ägaren av trädet sågat ner trädet. Det stog väl i vägen för något mer viktigt. Något mer viktigt än dess magi och oendlighet. Något viktigare än en liten pojkes drömm om en bättre värld och en bättre tid. Pojken är nu stor och han frågar sig hur något så simpelt som en gammal man och en motordriven såg kan förstöra något så magiskt, något som verkar så helt ofantligt oendligt som en dröm.

"Det krävs inte mycket fantasi och magi för att förstöra en dröm, men så otroligt mycket fantasi, hopp och återligen hopp att skapa en."

Summering av år 2006, 2007 är påväg.

Året som vart, minnen blotta... Ett minne som jag inte har. Jag ska prova att sammanfatta hela året i stora drag i detta Dagboksinlägg.

Radade precis upp alla månader, tänkte skriva alla händelser i punkter. inser. mitt minne startar i juni>_< minns inget fast innan det.
Inte så konstigt att jag mår som jag gör, när jag bara minns dig! Så hur fan ska jag kunna ramla tillbaka till gamla vanor, till mitt gamla liv. jag minns det inte ens!!!

Iaf...

2006

Vi startar från Maj

Maj månad gick för mig ut på att ligga hemma hela dagarna och vänta på en praktik från skolan. Den fick jag aldrig. Fick bara ett förlängd och tidigarelagt sommarlov. Det var en månad fylld av väntan och lathet hemma vid datorn. kan inte minnas att jag gjorde särskilt mycket. Det fanns inga pengar och inget att göra som inte kostade. Maj var en bra månad.

Juni

Jag "tar" studenten. Gick aldrig på avslutningen. Sådana tillställningar var inget för mig på den tiden... Om jag skulle ha gått idag? NEJ!! Inte en chans.
Hultsfred: Jag, Gustav, Rickard, Bertil och Josefin hade förstås den goda idén om att åka till Hultsfred tillsammans. Jag och Gustav åker efter de andra för Gustav han måste jobba, jobba över och jobba jämt.
Jag raggar upp ett med åk på "lunarstorm" eller hon kanske ragga upp mig? rädd för nya människor? Ah eller hur :P Vi åker iaf iväg på torsdag eftermiddag. Och det lukta tall i bilen, Baksätet dricker vin, och vi "battlar" musiken. Jag är ju vrickad i skallen som vanligt... Var nog lite väl öppen för första intrycket, fast det kanske är det som är "mig"? inga gränser, inga fördomar. Mig själv! "Fan va ja luktar svett" vid pitsop.
Vi anländer i Hultsfred runt 1 på natten. Jag öppnar snabbt en öl (fick ju köra sista biten)
slår upp tältet, Bertil är full. Jag dricker och dricker. Första natten blev lång... jag snubblar över Rickards tält men är snabbt upp på fötterna för att sedan ändra mitt liv i stora drag. Inte på direkten, men det startade där.
Jag hade planerat att se en del band, trots fjolårets tunna utbud på "bra" band. det vart inte så mycket av det.. De ggr det var bra band som spela så sov jag. Vart ju inte så mycket sova på nätterna/morgonen. Det var för varmt eller snarare alldeles för hett!!
Känns som hela den festivalen gick ut på att leta skugga, frukost och "ligga" i tältet ;P
Vi åker hem tidigare än väntat, värmen knäckte oss (vilka fjollor vi är)
Vi släpper av Tesan i Sala. nu viste vi ju vad hon hette. Eller vi kom ihåg det iaf :P haha... fick meddelande innan vi hann åka de fyra milen hem till Tärnsjö. Det meddelandet minns jag bra. Ordagrant!
Hultsfred vart nog en besvikelse i jämförelse till första året jag var där... Vill nog skylla allt på placeringen och värmen. Vi satsar på nästa år!!!

Midsommar: Jag, Gustav, Diper, Jadde och ett lika stort antal pundhuvuden till åker till Leksand.
Budgeten är ju verkligen inte på topp då alltså. Men jag hade sprit så det räckte iaf.
Vi hade hyrt en stuga vid någon camping :P jag och daiper var snabba och tog dubbelsängen när vi kom dit. Vi vet vart vi vill ha varandra liksom ;)
Sen är det minneslucka. Minns att jag av en vänlig själ fick vägbeskrivning till campingen tidigt på morgonen efter mina nattliga äventyr. Jag hittade ju till slut trots allt.
Det var midsommar i Leksand. Det var mäktigt roligt. Minnen som består:
Toska och Teos tjej kör Bacardi race. Ingen av dom vågar klappa. Men klappa det gjorde de bägge två.

Juli

Juli startar nog minnena med Peace and Love.
Vi åker från Tärnsjö på lördag morgon. Jag vart en spontan färdgäst. Det blev jag, Bajs, Jocke och Kjelle som åker från Tärnsjö.. I Sala ringer jag Matson och frågar om han ska följa med. "Vi åker från Sala om 5 minuter. Ska du med?" HAHAHA! Alla svarar nej på den frågan när dom är nyvakna och bakfulla.. Men inte våran Matson!! Matson, mannen med överraskningarna... Det var det bästa jag gjort, att ringa Matson den morgonen.
Vart inte så mycket festival av "p&l" Jag vart nog för full och för trött. Mysigt var det iaf!

Schweiz: Jag åker som jag gör varje sommar ner till min släkt nere i alperna. Alperna som får mig att magisk och lyrisk. Det är ju förstås som alltid väldigt långtråkigt. Och jag har väldigt splittrande tankar i huvudet. Höger eller vänster? Gammalt eller nytt? Men det var fina tio dagar där nere. Vart inte mycket klarare i huvet än vad jag var innan, minns att jag tänkte "vad skönt om planet störta och jag slapp åka hem" varmt som satan var det där nere. Vart lite öl detta året bara. Men tar vi igen nästa år. Eller hur mina alpiska vänner?

Augusti

Festivalsommaren slutar med "Ingbofestivalen"
Vi spelar med bandet förstås, bästa spelningen vi haft. Vi öste, publiken uppskatta.
Och kom ju förstås ett härligt gäng från Sala också^^

SLUT MED MILSTOLPAR: resten av året så har månaderna flytigt samman till den längsta månaden i mitt liv. En månad av känslomässiga krig.

Skola/Jobb fronten:
Jag startade min praktik i oktober månad. Och avslutar min "utbildning" som mekaniker. Chefen tycker det funkar bra, så jag blir vikarie anställd fram till juli detta år. Tycker absolut inte att det är kul att jobba som mekaniker. Jag trivs på verkstan men jag kan inte förmå mig att förstå hur jag kunde välja denna utbildning och jag kan heller inte förstå varför jag inte bytte utbildning så länge jag kunde.
Jag är ju en kreativ människa. Jag behöver ha folk omkring mig. Jag behöver prata och jobba med mina fantasier. Så att dom inte tar överhand över min kropp, min hjärna, MIG! Men men. ännu är det inte för sent. Och jag har sett min framtid. Jag vet vad som väntar.

Band fronten:
Bedfellows: vi är mer taggade än någonsin. Alla vill verkligen något extra nu. Vi kom nyligen ut ur studion med två halv bra inspelade låtar (Bigstar och Saturday Passion)
Vi har planer på en seriösare inspelning redan i januari detta år. Jag tror inte att vi hinner göra den innan Gustav åker till Thailand, men jag hoppas verkligen!! För vi har så otroligt mycket bra material. Hittar vi vårat ljud och lyckas göra en supertight inspelning så kan nästa "demo" bli hur bra som helst verkligen.
Jag har även startat ett antal sidoprojekt. Håll er uppdaterade angående dom.

Resten av mitt liv fronten:

I somras hade jag känslokrock. Jag är sällan kär. Eller jag har nog aldrig vart det innan du dök upp. men det kanske jag säger nästa gång också?
Jag hade av någon anledning kontakt med en mytoman från karlstad. Men så dök du upp och räddade mig? Ni delade samtidigt på mig. klyvde mig till två personligheter... den bästa sidan av mig vann.
Jag förstår själv inte hur jag kunde tveka eller hur jag kunde göra sådär mot någon av er. Borde låst in mig och låtigt mig ensam lidigt av den tiden. Men det hade vart orättvist mot dig. Ditt inflytande hade ju trots allt den avgörande inverkan.
Sen följde några underbara månader för mig, månader där jag kände mig hel och inte rädd. Slapp den där känslan av rädsla, känslan att alltid bli iakttagen och att vara rädd. Jag har inte förstått att det är det som är felet, att det är den känslan, den inbillningen som alltid legat och spökat i mitt huvud. Eller har jag bara förträngt det? Nu har jag iaf analyserat och accepterat den? Nu hoppas jag att kunna styra den eller iaf täcka över den med andra känslor.
Dom där månaderna... var underbara men alldeles för korta. Men borde dom ha blivit längre? Hade du orkat det? Hade vi velat det? Dom slutade kanske inte så lyckligt. Jag anser inte att jag gjorde något fel efteråt. Men jag bidrog ju till att dom tog slut. "Det krävs två för att dansa tango" viskade en fågel i mitt öra här om dagen.
Jag hade kunnat göra mycket annorlunda. Jag hade gjort mycket annorlunda idag. Det vet jag. Men dagens jag var inte jag då. Men nu har jag ju lärt mig, lärt mig "En gång tjuv, alltid tjuv"

Men jag kan sitta här och kasta hur mycket skit ur mig som helst. Mig är det inte synd om. Mitt liv leker mer än någonsin idag.
jag har en budget, jag har råd att leva. Jag har mer "riktiga vänner" än någonsin. Aktivitetskalenderna glöder av händelser. Så jag ska inte klaga, jag ha mer än jag någonsin haft. Det känns mindre, men så är det inte. Det är bara det att jag inte riktigt kan ta del av allting. Känner mig låst. Känns som om jag sitter bakom en ruta av glas och ser livet glida förbi. Jag ska krossa den där glasskivan, bryta mig ut och hitta mitt gamla jag. Han finns där. Rätt fylla, så lyser han fram stundvis. Spontana alltid glada Tom.
Vi kommer nog ut!!

Jahopp. Det var väl det jag minns av 2006. Sammanfattat betyg: MVG! Motivering: Jag har aldrig fått ut så här mycket av ett år, aldrig växt så här mycket som människa. Aldrig haft så här tydliga milstolpar.
Men det är samtidigt det sämsta året någonsin. But I´ll be fine, another day, another time.