TomGraf

S ställer frågan: "vad är det för datum?"

Hela min värld stannar upp. Jag inser att något inte stämmer. Min syster fyller år, det vet jag. Men det är något annat som händer idag.

"7 Januari" svarar jag. Inser snabbt vad som skett. Frågar mig själv vad i helvete jag göra i stockholm när jag borde vara hemma! Hur kunde jag glömma. Eller kanske till och med förtränga. Idag i fyra år har jag  vid nattetid alltid befunnit mig i Gruvan och ställt ut ljus till patrik, så att han vet att vi inte glömt honom. Att vi aldrig glömmer honom! Idag i fyra år har jag alltid gått en nattlig promenad och pratat och planerat livet. Då inser jag att det inte bara är Partrik som saknas idag. Det är så mycket mer än så. Något som faktiskt stått mig närmre. Något som fortfarande existerar men inte för mig. Det leder mig till frågan, hur något så sammansvettsat kan etsa isär. Det är hemskt och gör mig ledsen. Om ändå saker och ting kunde vara annorlunda.
idag för fyra år sedan hade jag min första sparring och fick riktigt mycket däng av Ditte. Det minns jag. Minns att jag åkte dit med en stor knut i magen, orsakad av vetskapen om patriks bortgång. Minns så väl när Fredrik berätta det för mig. Minns hur vi skojjat om olyckan, innan vi viste hur allvarligt det hade varit. Jag fattade aldrig riktigt vad som hade hänt. Jag bara gick vidare, med auto-pilot på. Det är ett av de starkaste minnen jag har. Ett minne som inte bara existerar som en bild. Känslor och reaktion är tydliga som om dom alldeles nyligen upplevts. Dagen efter var en mycket skum dag. Jag åkte till skolan trots tårar i ögonen. Jag trodde jag skulle orka. Jag slutade gråtandes på toaletten, liggandes på golvet.

Efter denna händelse har livet mest gått ut för.  Saker och ting blev aldrig som de hade varit. Vänskapsband blev starkare pga gemensam tragedi. Men inombords var jag inte den samma. Första förlusten är den största och ökar sårbarheten för följande förluster. Till slut låser man in sig och blockerar alla närmare relationer för att inte löpa risk för förlust. Man startar ett liv som eremit. Ett liv som i sig är en enda stor förlust.