TomGraf

Jag bara hittar mer och mer bilder från förr. Från härliga tider. Jag älskar att se riktigt gamla bilder som man tydligt minns. Jag blir glad i massor!  Nostalgi är livet!

Idag när jag jobbade så kom det förbi en gubbe, med fokus på mig. Han stannar bredvid mig och börjar helt plötsligt berätta om sin räkmacka som han åt till frukost. Han berättade hur god den varit. Han startade inte med att säga "hej", han bara babblade loss. Jag fick även erfara hur härliga pizza-slizes dom har på birka båtarna. Det var nog kanske mer än vad jag ville veta av en totalt främmande människa. Sen gick han abra utan att säga ett ord.

Det var väl kanske lite... Annorlunda

     
Sala
     
     

"När jag klev ur så hade hela mitt högra ben somnat. Långsamt, långsamt fick jag tillbaka känseln"


Borlänge
    
Tärnsjö
     
Buckarby
 




Hemma...

Hjärtat slår plötsligt snabbt och hårt, så hårt att det gör ont och att blir skrämmande. Jag blir varm och börjar ofrivilligt att svettas. Något är riktigt jävla fel! Vad händer?
Det började med att jag är glad av att få tillgång till nya dörrar, en expanderad vardag. Det slutar med kaos och snabba ryck tillbaka från vart jag startade. En systemåterställning till den dagen då jag var frisk.
Vad chockerande och skrämmande...
Allt kunde gått åt spillo, allt kunde gått förlorat...

en dators tanke

Jaha tjena hallå. "Ditt svärd är ovässat och jag bär på en rostig bröstharnesk"

Igår var vi åter igen fanastiskt fina på den älskade scenen.
Jag, Daiper och Gustav stannade kvar för att seda avsluta med baklucke race och Pellans. Åhh så gott.
Sedan blev det efterfest på hemmaplan.
 
Imorgon åker vi till Borlänge för att gästa Kjell. ojoj. Det kan bli helt omänskligt.

Just i detta nu så minns jag. Minns mina spasmer jag hade ögat. Dessa ofrivilliga muskelspänningarna. Dom är borta!!  varför?! Vad har jag gjort för att förtjäna detta! Nu är mitt liv helt menlöst!

Fan vad tråkit   *blir sur*

Som alla förhoppningsvis förstått så blir vi äldre med tiden och inte tvärtom. Våra kroppar växer upp till den perfekta, av naturen, skapade varelse. Med tiden slutar vi att växa, vi bryts ner, går neråt i våran fysiska utveckling. För en gång skall vi bli jord, en gång skall vi alla dö. 
Det är för mig alltid lika jobbigt att se, en gång unga kroppar, bli stela och åldras. Själva lägger vi inte märke till de långsamma förändringarna, men andra gör det.
Jag träffade en före detta lärare till mig här om dagen. Tomtefloss, en gång lyhörd och ilsken. Idag är han gammal och har svårt att höra. Efter att jag stött på honom och växlat några ord, som jag fick upprepepa på grund av hans nedsatta hörsel, så var jag ledsen. Jag funderade på tidens inverkan på oss människor, hur tiden inte bara ändrar våran påersonlighet och vårat tänkande, utan även vårat yttre. Det är läskigt att möta en gammal bekant som plötsligt har ett handikapp av sin ålder. Det är läskigt att behöva tänka att dennes tid snart är över och att han snart kommer bli till jord.
Människor stannar inte för gott. Efter ett antal generationer är även minnena av oss försvunna. Vilken menlös och obetydlig existens. 

Idag när jag stog upp bland gråa moln på karossen, så ringde ett skyddat nummer. "Nämen, vem kan detta vara" tänkte jag och svarade "Hej, det är Tom". Det visade sig vara P4 västmanland. Jag fick då en flashback att jag en gång skickat in låten "kill it me", min egna låt, till deras demoprogram. Dom ska tydligen ringa mig imorgon förmiddag kl 11:10 och göra en direkt intervju med mig. Sedan spela dennna låt anknytande.
Lyssna vet jag.  Det kommer bli kul!

Vill ni höra låten nu direkt så finns den på min myspace
http://www.myspace.com/tomgraf