TomGraf

Jag minns allt. Allt vi gjorde, allt vi sa.
Jag minns alla kvällar vi spenderat med att slå varandra på käften i träningslokalen. Alla gånger vi djävlats med varandra, för att vi tycker det var kul.
Jag minns ditt leende, hur du lite blygt viftade bort alla mina påhopp med ett "tss" . Du var bonden liksom. Snabb som en vessla och rapp i käften. Min lillebror, den där lillebrorn som jag såg upp till. Det gör jag fortfarande. Du var en imponerande människa. Gjorde alltid det du ville och lät inte folk köra med dig.
Bäst minns jag när vi var i Bålsta på läger och tränade själen ur våra kroppar. Den tiden, den eran saknar jag så otroligt mycket, allt var mycket lättare då.
 Alla nätter vi delat hotellrum och legat vakna sent om nätterna för att prata om livet och allt runt omkring. Alla gånger jag skrikit åt dig vid ring-side, värnat om dig som om du vore min egen. Jag saknar det.
jag fick äran att lära dig lite på gitarren. Det kändes som om du gick i mina fotspår. Som om du var en miniatyr av mig själv. I din ålder hade jag velat haft någon att se upp till, någon cool, någon som är bra. Någon som lärde mig att göra rätt innan jag gjorde felen. Jag hade velat vara denna kille för dig.

Fan vad kul vi haft tillsammans. Du är med i många av mina bästa minnen. Därför kommer du aldrig glömmas bort. Aldrig kommer du dö, inte så länge jag lever 


Jesper Lindell
en fantastisk människa
värd att minnas