Tillbaka till noll, zerooo
They cover their faces at night
And watches you passing by
You trying to remember their names
But you died this night, again
Reborned and forced to try
To recover from all the pain
Everyday is just the same
Cause you died this night, again
Ena sidan är elak och får mig att bli djupt sårad och att vilja gråta. Den andra är fruktansvärt patetisk och får mig att skratta i ironi. Allt tillsammans får mig att finna mig själv i en obehaglig likgiltighet med en touch av rasande inre ilska.
Inatt klev jag tillbaka till noll. Jag fick flashbacks från den sämsta tiden jag kan minnas. Minnena förde mig längre tillbaka i tiden, till kanske den bästa tiden av dem alla men även den kortaste. Vissa människor glömmer aldrig. Vissa människor kan inte släppa vissa tankar. De tuggar och nöter dessa tankar tills det driver dem till vanvett. Lagom tills man tror sig själv ha löst gåtan, att äntligen släppt taget om tanken. Då händer något radikalt och kastar en tillbaka i ett spinnande slung-kast och får en att se allt ännu mörkare, ännu mer komplicerat och invecklat. Aldrig kommer vi att kunna slappna av och stirra upp i stjärnorna i ändlösa timmar och bara vara. Aldrig kommer vi att bli som de andra. Aldrig.
Idag förstår jag dig och avvundar ditt mod.
En dag där jag verkligen beöver ett kryphål, ett djupt mörkt hål, att krypa ner i
/TKG
Godmorgon :}
Är det meningen att man ska gråta av det här, så har du lyckats.
