TomGraf

I en lång tid när jag tänkt på döden så har jag alltid fått en ångest känsla, näst intill kännt ett illamående, utav tanken av att dö. Jag antar att det är något alla människor känner och har upplevt. Man tänker "det finns så mycket jag vill göra som jag inte gjort".
De senaste dagarna slog det mig att jag faktiskt inte längre är rädd för döden. Jag vågar göra saker jag förut inte vågat. T.ex. så liftade jag alldeles ensam ner till Hultsfred under festivalen där. Folk frågade hur jag tordes. "Tänk om du liftar med ett psyko", sade de. Whatever tänkte jag, dör jag så dör jag. Överlever jag så har jag fått en underbar upplevelse att minnas, resten av mitt liv. Detta låter jätte deprimerande, näst intill självmordsbenäget. Under de senaste dagarna har jag analyserat mig själv och funderat över frågan, "är jag inte rädd för döden?".
Efter några dagars funderande och analysering så kom jag fram till följande.


"Självaste döden skrämmer mig inte. Men att vilja dö, det fruktar jag allra mest"



/Tom, redo för sängen