TomGraf

Usch vad jag saknar, den där eran från förr. Planer smiddes och tankar talades ut i ord. En samklang som inte var av denna värld. Hur kan det bara sluta att existera. Hur är det tänkt att jag ska kunna glömma? Hur kan folk glömma och klara sig utan vissa saker, vissa människor?  Jag kan det, men det är fan på håret att jag klarar av det.
Inatt fick jag världens flashback. Jag tog en promenad runt pellans medans jag väntade på mitt nattebröd. Jag kände hur det ryckte i mina ben, kände att dom ville gå. Långt och länge ville de bära mig mot inget mål, bara lyckosökande mot ingen destination. Då kände jag en tomhet, något saknades. Jag kom underfund med utbytet som hade skett rum i mitt liv, en sak ersätter en annan. Sen att man saknar denna sak som ersatte den gamla, det är ologiskt. Det är det första, det bästa man saknar. 

Nu går jag "ON AIR", fattar mina flashbacks i ord och melodi...



"Vi ses åter, i dimman"