TomGraf

Inatt tillbringade jag natten vid datorn, tråkit nog. Jag pratade med en klasskamrat från förr.
När jag gick ut en vända för att ta lite friskluft så slog mig en tanke. Jag synade mig själv med ett stetoskåp och analyserade min egna personliga utveckling sedan jag var liten och gick i mellanstadiet. Jag fann ett mycket intressant resultat. Förändringen är väldigt liten, tro det eller ej, men jag har inte förändrats alls agentligen. Det vesentliga skillnaden är att man varit med om lite äventyr och fått några ärr. Ärr som gör en mer mänsklig. Förr var man inte lika sårbar och nära mentalt. Det är kanske det som utgör mänsklighet, att man är sårbar och nåbar mentalt?
Jag gillar inte att vara mänsklig i så fall.

Idag ska jag påbörja min tillbakaveckling. Idag är dagen då Tom K Graf åter ska födas på  nytt, som ett kalaspuff-monster.
"Är det bara jag som har realiserat att kisset luktar kalaspuffar efter att man, tro det eller ej,  ätit kalaspuffar?"

No pain, No gain