TomGraf

Jahopp det börjar hemmavid förstås. Jag har laddat med alkhol men känner inte för några större äventyr, eftersom ekonomin inte vill tillåta det riktigt. En söt liten utter viskar i mitt öra och vill ha med mig till Sala. Jag tackar nej men säger ja till förfest. Jag går till förfesten och har svinit kul. Jag råkade prata ner en klädhängare. Den ville nog inte prata med mig längre. HAHA!
Har man roligt och får lite alkohol i sig så är man plötsligt positiv till allt och lever totalt och helt i nuet. Jag tyckte ju plötsligt att jag var ekonomiskt oberoende och kunde klättre upp för husväggar. jag slänger in mig i en baklucka och åker bil till sala i Brynäs färger. Väl ankommen så löser jag in en avgift och kliver in i värmen.
Katastrofalt mycket dansar jag under kvällen, sitter i nostalgisoffan och var inne på toaletten annorlunda länge.
Jag blir bjuden till en och annan bortamatch och efterfest. Men jag väljer att åka hem. Min chaufför hade inte räknat med mitt följeslag hem i Brynäs färger. Dom hade starkt räknat med att jag skulle göra en bortamatch. Mitt namn är besudlat av fördomar. Ack ack så orättvist. Lyckligtvis fanns det platser. För många hade tappats bort på fyllan. (vissa minns itne äns hur de kom hem). Jag kom iaf hem och satt mig vid datorn och kollade vidare på FMA.
Är färdig med hela serien nu. Den var bra, men jag gillar inte att den slutade så fel. Den var väl genomtänkt men det kändes ändå som om den inte var helt genomtänkt.

Into the wild, en film alla borde se.


   



/ En katt och en häst, tävla om vem som kunde äta mest