TomGraf

Recension 2007

Nu har det gått näst intill 1.5 år sedan jag senast skrev en summering/recension. Fjorårets recension är försenat på grund av brist på kreativ ådra och lust. Jag vet inte om jag kanske omedvetet undgått att skriva en recension av året som gått, eller om jag kanske bara varit lat. Vilket som så kommer den nu; Recensionen av år 2007, ett otroligt händelserikt år med både psykiska dalar och toppar. Då som nu, så spelas U2 i mina öron, för att öka min kreativitet. Jag vet inte varför. Men jag finner ett lugn av deras musik. Förr satt vi väldigt ofta hos Bertil och lyssnade på musik om kvällarna, drack öl och pratade om livet och om framtiden. Bertil är en sann U2 fan, kanske är det en förnimmelse av dessa tider som får mig att finna ett lugn i denna musik.

I förra årets recension så var jag vikarie anställd på MK's bil och motor.

Idag jobbar jag med Janne på Portman. Det kommer jag att skriva om i nästa recension. Denna recension kommer bara att handla om tiden från nyårsafton 2006 till nyårsafton 2007.

Nu börjar det:

15 dagar efter nyårsafton den 15: e januari 2007, jag sitter i en bil på väg till Västerås. Vid min sida sitter det en dam, Teresa. Vi skulle från och med den dagen bli klasskamrater på Mediability, en utbildning inom visuellkommunikation.

Allt startade med ett desperat samtal via telefon från min sida, där jag sökte bekräftelse, bekräftelse över min egen existens. Det slutade med att hon berättar om denna utbildning och att hon tänker söka in till den.

- Kul, säger jag och tycker det är en härlig utmaning och möjlighet för henne.

- Sök du med, säger hon.

Jag tänker några minuter och överväger det hela.

- Ok, kör till. Jag väljer att ta risken.

Dagen därpå skriver jag ett väl formulerat mail, inte helt utan hjälp, och skickar iväg det till Gunilla.

Några timmar senare säger jag upp mitt jobb med omedelbar verkan. Dagen därpå åker vi till Västerås.

Ett nytt liv med nya dörrar och gammalt agg står framför mig. Jag flyttar till Sala och blir sambo med Teresa. Allt är fantastiskt och jag känner att allt är trivsamt, men jag tvekar över om det var så klok ändå. Vi har en till läget suverän trea på 80kvm. Ett stenkast till Åkrahallen. Fester och myskvällar var vardag. Min personliga favorit dag: Fross-söndagen. Den var ordentligt trevligt! Det tackar jag för. Men som allt här i livet, så är ingenting skapat att vara för evigt. Den trevliga stämningen som låg inom betongväggarna till min lägenhet avtog. Skolan blev allt jobbigare och jobbigare, jag hamnade allt mer och mer efter inom ämnena. Allt blev till en börda, något som gjorde så oändligt ont, i hjärtat.

Som tur var hade jag underbara nya klasskamrater, för första gången i mitt liv hade jag en klass som jag gillade och en rektor/mentor som inte var av denna värld. Varje dag blev till en kamp mot mig själv och mina spöken. Jag blev sakta men säkert vansinnig och gjorde saker som jag idag ångrar djupt. Ibland är personer inte menade att vara, inte menade att ens försöka.

Sommaren kommer och jag åker till Hultsfred. Ensam efter entrén vandrar jag med min packning iväg för att söka grannar. Efter ett antal försök så hittar jag de ultimata grannarna. Jag slår upp mitt tält. Dricker en öl och placerar mig i tältet med huvudet utåt mot människorna, festivalen. Jag minns inte vad jag tänkte i denna stund, men jag vet att jag log. Ett leende fyllt med lycka och med vetskapen om vad jag var tvungen att göra i framtiden, jag tvingar tillbaka en tår.

Hultsfred 2007, var den bästa festivalen av de jag hittills varit på. Året med de sämsta banden men med de bästa minnena, 2007.

När semestern kommer så flyttar jag temporärt hem till Tärnsjö igen, en regression. Jag och mina bröder gör en spontan färd ner till Schweiz och hälsar på min farmor. Det var en fantastisk resa. Efter att jag kommit hem antog saker och ting lite annan gestalt i mitt liv. Jag flyttade, efter att tänkt på det länge, tillbaka hem till Tärnsjö igen. Det var hemskt!  Jag minns hur jag svängde av, in på en grusväg, mellan Heby och Sala. Jag stannade bilen och grät Minnen rasade genom mina tankar. Jag minns hur jag tänkte "Fan, vad onödigt".

I och med flytten så hade jag plötsligt 8mil resväg till skolan. Jags viste att det inte skulle funka från första början. Jag hoppade kort inpå flytten av skolan. När jag berättade det för Gunilla, det kommer jag aldrig att glömma, grät hon och jag tvingade verkligen tillbaka mina tårar.

I tre veckor sitter jag hemma i mitt nya, gamla hem. Psyket är nere i botten och jag tänker inte många sunda tankar. Men efter 3 veckor av självömkan så söker jag i alla fall ett jobb. Med min tur när det gäller jobb, så får jag ett på en gång förstås. Pierre, min granne blir min nye chef och diktator. Jag börjar veckopendla till Stockholm från och med slutet av augusti. P&C Demontering, var namnet på firman som jag nu arbetade på. Mitt liv fick en nystart. Mörka täta moln spricker upp och jag ser ljuset. Det skulle visa sig att jag skulle ha oändligt roligt på denna firma. Jobbet innefattade allt inom rivning. Det visade sig att jag var hyfsat okej på det där med att riva och att ha sönder saker, jag trivdes med det jobbigt. Det var roligt. Det negativa var att jag var tvungen att veckopendla.

Vid årsskiftet jobbade jag fortfarande på P&C.

Musiken/Bandet (Bedfellows): 

Vi släppte under sommaren 2007 en ny demo med totalt 8 låtar. En skiva som vi själva spelade in och mixade.

Vi gjorde även en del spelningar, den jag minns bäst är spelningen på Ingbofestivalen, som detta år var en stor succé.

Jag har förstås spenderat en massa pengar även detta år. Jag köpte mig lite studio prylar för att utveckla min lilla hobbystudio. Med dessa grejer har jag spelat in en och annan låt. Under året har jag skrivit fantastiskt mycket låtar. Även låtar till Bedfellows skrivs och repas in för stunden. Det finns planer att spela in nya låtar innan sommaren 2008.

Vi har även fått äran att vara med på radio återkommande i Tyskland och äran att vara med på en samlingsskiva i USA (Punk Rawk´s).

Tillbaka till livet:

Detta är nog allt jag kommer ihåg om det gångna året.

Om jag fick sätta ett betyg på det gångna året så skulle det få G+. Det har varit ett otroligt händelserikt år, men jag har väldigt sällan fått ut det jag velat av alla händelser. Jag har knutit många nya vänskapsband och träffat många underbara människor.

Framtiden ser ljus ut men ändå oviss. Jag har som vanligt väldigt många planer för mitt liv. Tyvärr, så byter jag lika ofta planer som kalsonger, därav blir allting lite kaos runt omkring mig, för min del.

År 2008 kommer förstås att bli ett fantastiskt år där vi kommer att forma och skriva våran egen historia.

För alla gör vi det vi själva vill och känner för att göra. När vardagen blir till en vana, då kommer jag snabbt att slå en piruett och vända håll, för att ta en ny och outforskat stig.


Efter att ha tagit en promenad i natten och analyserat allt. Så inser jag hur man borde göra, hur man borde leva.
Lev i nuet, njut av stunderna och ta problemen när de kommer.


Bästa bilden från 2007: